SvD debatt: "Välj inte virtuellt kontor av misstag"

Jag och min kollega och projektledare Kristina Palm skriver idag i SvD om en möjlig risk när man satsar på hybridkontor och börjar i medarbetarnas preferenser. Preferenser är viktiga, men de bör komma in senare i beslutsprocessen menar vi - i alla fall om man hoppas ha både det fysiska kontorets magi och den digitala smidigheten. Läs gärna!

"Valet att åka till det gemensamma kontoret eller att arbeta hemifrån blir ett slags socialt dilemma. Det kostar mig någonting att åka dit och bidra till vad som kan bli en socialt värdefull samling människor, men jag har ingen garanti att det blir så, eftersom de andra också kan välja att inte åka. Den hybrida lösningen riskerar således att skapa en ”virtuellt först”-modell som man inte hade tänkt, för när man inte kan räkna med att kollegorna är på kontoret kommer samarbetet i alla fall att bli virtuellt."

Artikel i SvD: Maxa hjärnans skärpa under arbetsdagen

Idag är jag med i en fin artikel i Svenska Dagbladet med mina bästa tips inför arbetshösten. Läs den här eller dela med någon som behöver läsa den!

Vill lyfta fram särskilt en grej ur artikeln som jag också funderar på just nu i vår forskning om hemifrånarbetet under pandemin. Och det är vilka alternativ man har att välja på framöver, då ett socialt och “roligt” kontor ju inte sitter i byggnaden själv, och inte heller kan man bara välja själv att man vill ha den sociala stimulansen. Utan det är en social företeelse som kräver någon kritisk massa av personer på plats för att det ska bli något. Och hur roligt kontoret är påverkar förstås vad jag väljer att göra, om jag får välja själv. Att åka kollektivt i 30 minuter för att sitta i Zoom-möten på kontoret med hemifrånarbetande kollegor är kanske inte så attraktivt. Eller?

– Medarbetarna kan ha ojämlika behov av varandra och det kan vara svårt för en junior person att säga till någon annan att jag behöver att du är här, annars är det ingen poäng att komma in.

Gisela Bäcklander tycker att arbetsgivare ska gå igenom organisationens behov, exempelvis av att skola in nya medarbetare.

– Ergonomin kan vara en faktor, men det största värdet på kontoret är att där finns andra människor och energi. Men om det inte händer på kontoret, sjunker värdet av att vara där och då påverkas också värdet för andra att jobba på kontoret, säger Gisela Bäcklander. - SvD

Om framtidens arbetsliv i Campi

Den senaste tiden har jag blivit intervjuad på flera ställen, bland annat i KTHs personaltidning, Campi - "Gränslöst arbete kräver tryggare framtid".

“Gisela Jönsson studerar de ökande förväntningarna om självledarskap: att medarbetare ska organisera sitt eget arbete, vara initiativrika och kunna mejsla fram sin egen roll i ett större sammanhang.

Självledarskap är en komplex roll och svår att greppa. Det framgår av hennes intervjustudier hos företag inom teknik- och konsultbranschen. Chefer vill gärna ha medarbetare som kan ta in mycket information, analysera den och därefter kunna ”se” vad som behöver göras ­– utan att bli instruerade av en överordnad.

Medarbetarna som leder sig själva upplever å sin sida en otydlighet: Kraven är många, men outtalade. Man måste först tolka förväntningarna och sedan karva ut och avgränsa arbetsuppgiften, säger de i studien.

Komplikationen, menar Gisela Jönsson, är att självledarskap är en krävande aktivitet, känslig för stress. När prestationskraven ökar, direktiven är oklara och vi samtidigt har mycket mer brus och distraktion omkring oss – allt från surret i kontorslandskap till plingande smartphones – kan situationen bli ohållbar:”

Det finns också en liten intervju, mer apropå HR Podden, i fackförbundet ST:s medlemstidning, Publikt. Och så blev jag och Katarina intervjuade ihop om HR Podden och vår syn på HR och ledarskap i HR Info.